Modern School
Idag skulle vi besöka en vanlig modern skola i Indien tänkte vi, men oj så fel vi hade!
När vi kommer dit står ett gäng elever och lärare och väntar på oss i två led runt mittgången. En tjej kommer fram och sätter prickar i pannan på alla och sen får vi ett "welcome my friend", ett friendarmband och ett kort med en dikt i. I bakgrunden är det några skolpojkar som spelar trummor, ni vet typ så där paradaktigt? Detta tyckte vi var knäppt, vi skulle bara veta vad som väntade.
Vi blev ledda till klassrum efter klassrum för att få se smakprov av vad eleverna gjorde på skolan. Utanför varje klassrum står 3-6 elever uppradade och hälsar. "Goodmorning" "welcome" "Goodmorning" "Goodmorning" "Welcome!" I klassrummet står eleverna fett strikt och väntar på sin tur att få presentera sin grej. De är galet inövade och kan allt de pratar om. Vi kände oss ganska mycket som kungar redan nu. Men som sagt, vi skulle bara veta.
Efter klassrumsturerna får vi "snacks" jag skulle kalla det lunch. (de hade dukat fett fint). Vi får reda på att "som ni säkert redan vet så ska ni sjunga nationalsången för alla sen" Crap! Tänkte vi då typ tre personer i gruppen kan mer än första versen. (Leif och Samuel inkluderas inte i dessa tre personer). Vi tvingar Jonatan att skrova ner första och andra versen så att vi hinner repetera lite innan. Några lär sig andra versen och vi känner oss good to go. Vi kommer ut till samlingsplatsen och blir uppsjasade på den stora scenen. Där får vi sjunga vår nationalsång (alla ser fett otillfredställna ut,(de hade nog förväntat sig mer)). Sedan sjunger de sin natonalsång med mer paradtrummor och även flöjtar. Läraren säger något slags "hey whaaa ho!!!" och alla elever kör någon slags stamp med foten och svarar i stil med "haaaaaaahhh". Nu ska vi få gå där ifrån. vi kommer ner från scenen, och ska gå mot utgången. Alla elever gör en gemensam militärvändning och ställer sig mot oss och bildar en gång. I gången får vi gå medan de klappar händerna och hälsar oss hejdå. Det kändes helsjukt.
Vi blev ledda till klassrum efter klassrum för att få se smakprov av vad eleverna gjorde på skolan. Utanför varje klassrum står 3-6 elever uppradade och hälsar. "Goodmorning" "welcome" "Goodmorning" "Goodmorning" "Welcome!" I klassrummet står eleverna fett strikt och väntar på sin tur att få presentera sin grej. De är galet inövade och kan allt de pratar om. Vi kände oss ganska mycket som kungar redan nu. Men som sagt, vi skulle bara veta.
Efter klassrumsturerna får vi "snacks" jag skulle kalla det lunch. (de hade dukat fett fint). Vi får reda på att "som ni säkert redan vet så ska ni sjunga nationalsången för alla sen" Crap! Tänkte vi då typ tre personer i gruppen kan mer än första versen. (Leif och Samuel inkluderas inte i dessa tre personer). Vi tvingar Jonatan att skrova ner första och andra versen så att vi hinner repetera lite innan. Några lär sig andra versen och vi känner oss good to go. Vi kommer ut till samlingsplatsen och blir uppsjasade på den stora scenen. Där får vi sjunga vår nationalsång (alla ser fett otillfredställna ut,(de hade nog förväntat sig mer)). Sedan sjunger de sin natonalsång med mer paradtrummor och även flöjtar. Läraren säger något slags "hey whaaa ho!!!" och alla elever kör någon slags stamp med foten och svarar i stil med "haaaaaaahhh". Nu ska vi få gå där ifrån. vi kommer ner från scenen, och ska gå mot utgången. Alla elever gör en gemensam militärvändning och ställer sig mot oss och bildar en gång. I gången får vi gå medan de klappar händerna och hälsar oss hejdå. Det kändes helsjukt.
Om ni någonsin vill veta hur det är att vara rik, känd och gudomlig på samma gång. Res till Indien.
Älskar't!
And I'm out! // Maja! (Japp. jag igen.)
And I'm out! // Maja! (Japp. jag igen.)
Kommentarer
Postat av: Mamma Marika
Jösses!! Du (Maja) måste ha ÄLSKAT varje sekund ;)
Postat av: Carina
Vilken häftig upplevelse :D
Trackback
